Bättre imorgon igen.
Idag har varit en sådan. Imorgon kanske allt ställs till rätta igen, sånt är livet.
Det gäller att komma ihåg perspektiv. För allt hade alltid kunnat varit jävligare.
Jag har det rätt bra, i det stora hela. Fattar inte varför man inte alltid kan se det.
Men jag har många att ta hand om, många att oroa mig över. Just nu så behövs jag verkligen på platser där jag inte har ork eller ens lust att vara. Jag behöver få tillbaka vad jag under lång tid stoppat in, men det tycks aldrig bli utrymme för det. Min familj är i en annorlunda situation. Jag hade önskat att det inte var så just nu.
Jag är inte långsint vad det gäller känslor, jag lyckas alltid vända dom eller komma över dom.
Jag kanske bara behöver lära mig att det finns enklare sätt att gå igenom motgångar än att bara stänga in mig, hantera dom, och sedan visa mig. Jag behöver inte alltid klättra upp för berget, och sedan ner. Ibland borde jag bara gå runt det.
Ni är en sanslös tillgång. Jag vet att ni finns där och jag vet att jag har er. Även om jag är dålig på att höra av mig och ibland dålig på att låta er veta det.
Vill bara säga att jag tycker så sjukt mycket om er.
Jag älskar dig ja. Av hela mitt hjärta!
Men min lilla gofis... nu tar vi en lång håltimme & åker på kryssning tycker jag.
Du har inte sagt det men jag är där och känner det.
Saken är den att jag skulle vilja säga att snart kommer allt att vända men min känsla säger mig att det inte är över och att det kommer fler berg.
Det vore kanske önskvärt att kunna gå runt men du kommer fortsätta att ta dig över och jag kommer att klättra bakom och skjuta på din feta röv när allt känns omöjligt.
Det är såna vi är och det är kanske en svaghet när orken tryter men jag orkar putta dig ett tag till!
Jag och du....det här livet härdar oss men vi lever med själ och hjärta, det är styrkan.
Knyt ditt fula sidenband runt skallen och ta fram rambo i dig gullet...nu kör vi på!
