Hårda bud.

The Baseballs. Tjusiga.
Nu måste jag på det igen. Sofia och Kristina kommer hit och hörde på stan att dom skulle ha med sig öl.
Det blir en hård ungdom att berätta om för barnbarnen. Men innan jag har några sådana måste jag ju liksom passa på.

Rockabilly.

Imorgon är det dags. Om jag ska dit? Jag är redan där. Om jag ska ha röda läppar? Jätteröda.

Uppstyrning.

Idag styrde jag upp lägenheten, frisyren och cykeln.
Jag borde verkkligen hunnit klippa naglarna, men en dam så upptagen som jag måste helt enkelt prioritera.

Tass...tass...

Gud hur ni smyger. Jag ser att ni läser, men vet inte vilka ni är. Tala om för mig vilka ni är som jag blottar mig inför.
Algot! Grattis baby.

Det tar sig.

Jodå.
Det går ganska bra faktiskt.
Bakfyllan lade sig ett par dygn senare och minnescellerna av 2009 försvann under lördagen.
Har det relativt trevligt om dagarna nu för tiden.

Just nu önskar jag mest att mina två fina får varsinna jobb dom verkligen trivs med. Så duktiga journalister borde inte få gå utan anställning.

Darrhänt.

Om jag bara orkade resa mig så skulle jag kunna ta ett varmt bad. Om jag bara orkade ta ett bad skulle jag slippa känna mig så bakfull. Om jag bara slapp känna mig så bakfull så vore jag inte sugen på allt fett och E-ämnen som Gud skapat. Om jag inte vore sugen på allt onyttigt behövde jag inte ha dåligt samvete för att jag inte orkar klä på mig och gå ut. Om jag bara orkade klä på mig så kunde jag öppna dörren om någon kom förbi med fett och E-ämnen. Om någon kom förbi skulle de märka att jag inte borstat tänderna ännu. Om jag bara orkade borsta tänderna så skulle jag kunna andas igen.
Men det var en fin kväll igår.

Tjugotio

Jahaja.

2010 var ju en riktig hit.
Jag gör så här nu. Jag går inte helt ur bitterfittsskalet ännu. Jag litar inte riktigt på det här nya året. Jag är positiv i tron, men jag kommer inte att jubla förrän jag fått bevis. Och än så länge är det fortfarande iskallt utanför min dörr.
Inte kallare än att jag kan klä på mig. Men kallare än utlovat.

En vän sa till mig en gång:
"Om kärleken vore meningslös för att den inte håller för evigt. Vore livet det av samma anledning."
Hon hade så rätt. Och var det ens kärlek den här gången?

RSS 2.0