Slagna hjältar




Linda, jag och Smygarn en av dessa nyårsaftnar.

Fredag.


Har påbörjat min påfyllning av ämnena jag saknar idag. Kan nog bli en hit det här. Jag har visserligen varit tröttare än någonsin tidigare denna höst och vinter, men tänk allt jag ändå orkat med. Vad ska jag inte då fixa med blodet i ordning och organen i funktion?
Stordåd detta.

Jag har börjat kolla på resor nu, till USA i maj. Tanken är ju att vi ska landa San Francisco, och sedan bila till LA. Men pappa är nu istället inne på New York, eftersom resorna dit är billigare. För min del spelar det ingen större roll, jag åker gärna dit också. Saken är bara den att jag hellre gör alternativ ett. Har ni några tips på var och hur man hittar billiga resor på nätet? Jag är sämre än min farfar på det tydligen.

Susanne ska blia till Romme imorgon och jag har i van storasysteranda magknip över det. Hon kör som en blind och döv biltjuv i vanliga fall. Och imorrn kommer hennes temperament över all jävla trafik och allt dåligt jävla väglag driva henne till hysteriska utbrott bakom ratten. Jag bara vet det.
Snälla gud. Ta Lillen min hem lugnt och säkert.
New york är okej!


Blod.

Hej.
Hejsan.

Jag borde verkligen inte sitta hemma i min soffa nu iklädd en ljusblå morgonrock och duntofflor. Det kanske är torsdagkväll, men vad ska det spela för roll om man är ung och rask.
Linda och Stina var tre millimeter från att locka med mig på konsert ikväll. Kent, Annexet.
Jag kom så långt som till att nästan dra kammen igenom håret innan min arm blev sjutton kilo tung och sa åt mig att sluta.
Så. Nu sitter jag här i min ensamhet istället för bland tjusigt folk i tighta jeans och snyggt hår.
Jag fick visserligen tillbaka mina svar på proverna jag tog i torsdags, trots att det skulle ta två veckor.
Läkaren ringde redan i tisdags och hade lagt in recept på saker jag saknade. Tydligen hade jag svår brist på vissa ämnen som gör att man faktiskt kan få somna här och var utan att det behöver vara ett nytt personlighetsdrag.
Så nu är det bråttom att fylla på förråden. Det är ju snart vår och snyggingarna ska ju ur sina vinterjackor!




OS kanske är nåt ändå.

Jag har tittat en del på Os. Inte för att jag sett någon av sporterna, loppen, tävlingarna eller resultaten, men för att snö i dagsljus är sjukt vackert. Jag kan inte bry mig mindre om vad som händer i Vancouver just nu.
Men en härlighet vid namn M. Fourcade dök just i rutan med ett gevär. Han fick mig att omvärdera hela mitt liv. Jag blev sportintresserad på en och en halv sekund. Linda!!

Jajajajaja jag har varit jättedålig på att blogga, har nog läst era kommentarer och fått svälja era gliringar över telefonen. Men jag kommer nog aldrig att bli bra på det här.

Och Sofie. Minns väl att jag är en fin flicka uppfostrad av en fin far.
Hångla gör man på tjugonde dejten. Om man inte är på dejt med Benicio, då kan man hångla innan man har hälsat. Och just det, M Fourcade skulle kyssa på kanske tredje. Men han har ju vapen.

Jag ska åka till San Francisco i maj. Bila längs Highway one till LA och Hollywood. Vi ska bo hos min styvsyster Lotta och hennes man Micah. Kan inte riktigt förstå att jag ska få uppleva min dröm, men tydligen så slår den in tack vare pappas rädsla för att fira de sextio hemma.
Jag är så glad att han är folkskygg.

Så mycket musik, så lite tid.




RSS 2.0