Den dagen idag
Hej på er,
Jag träffade Susanne och vi strosade runt på stan. Jag gick och klippte mig och promenerade runt stan. Av någon anledning kände jag mig lugn och glad igen. Glad över att jag ska få den här lila bebisen snart. Och faktiskt så har det lilla livet stor del i allt. Den sparkade runt i min mage igår så att jag ibland fick sätta mig ner.
Att bebisar i denna vecka ska sova 95% av tiden, det kan inte stämma i detta fall. Om det är så, så går vår i sömnen. Alla de där buffarna känns som: "Mamma! Visst kan jag spraka hårt? Känner du mig? Du ser, jag mår bra!"
Och det är inte bara lille Fjant som lugnat mig, utan ni. Allt ert fina stöd betydde jävligt mycket igår. I allt annat svårt jag varit igenom har jag haft svårt att ta till mig av andras tröstande ord, vilket säkert är vanligt. Man tror liksom att man kan greppa allt och att någon säger att allt blir bra, rinner av en som vatten på en gås.
Men, just i det här så är jag inte så jävla kaxig längre. Allt jag vet om hur man tacklar livets svåra saker känns som bortblåst. Det här är något nytt. Jag skulle vara vilse utan er. Idag kl 13.00 ska vi till Danderyd. Vi får se vad som händer därefter.
Måndagen tryckte mig rätt ner i asfalten och vägrade släppa taget om mina axlar.
Tisdagen blev bättre. Det kändes som om jag tänkte alla tankar som kan skrämma skiten ur vem som helst redan i förrgår, och igår var det som om allt lättat.
Jag träffade Susanne och vi strosade runt på stan. Jag gick och klippte mig och promenerade runt stan. Av någon anledning kände jag mig lugn och glad igen. Glad över att jag ska få den här lila bebisen snart. Och faktiskt så har det lilla livet stor del i allt. Den sparkade runt i min mage igår så att jag ibland fick sätta mig ner.
Att bebisar i denna vecka ska sova 95% av tiden, det kan inte stämma i detta fall. Om det är så, så går vår i sömnen. Alla de där buffarna känns som: "Mamma! Visst kan jag spraka hårt? Känner du mig? Du ser, jag mår bra!"
Och det är inte bara lille Fjant som lugnat mig, utan ni. Allt ert fina stöd betydde jävligt mycket igår. I allt annat svårt jag varit igenom har jag haft svårt att ta till mig av andras tröstande ord, vilket säkert är vanligt. Man tror liksom att man kan greppa allt och att någon säger att allt blir bra, rinner av en som vatten på en gås.
Men, just i det här så är jag inte så jävla kaxig längre. Allt jag vet om hur man tacklar livets svåra saker känns som bortblåst. Det här är något nytt. Jag skulle vara vilse utan er. Idag kl 13.00 ska vi till Danderyd. Vi får se vad som händer därefter.
Kramar
Kommentarer
Postat av: Linda
Exakt. Alla sparkar betyder just det: "sluta oroa dig morsan! Jag mår bra och tycker inte att du som är så smal i kroppen ska vara så orolig och tro nåt annat. Släng hit lite ägg så ska du se att jag växer på mig. Kan ta ett gäng av vuxenkompisen Lindas chokladbollar också. Ska du förresten vara så här orolig över mig hela mitt liv kommer jag bli galen på dig".
Puss!
Trackback
